Take A Joke

På svenskan så ska vi skriva ett tal som vi ska hålla. Jag skrev nyss mitt, det blev väll hyffsat bra måste jag säga ;) Läs o säg vad ni tycker!

Texten jag valde är artikeln ”En avhoppares berättelse” på sidan 4, skriven av Maria Matcher i Metro 11.12.2006. Den handlar om Johnny som blir uthängd av expressen som en av Sveriges farligaste nazistledare. I artikeln berättar han om varför han blev nazist och hur han till slut hoppade av den nazistgruppen som han var ledare för.

 

I artikeln säger Johnny att han först inte trodde på nazismens ideologi, utan att han var med dem för att de var schysta mot honom och respekterade honom för den han var. Johnny hade en jobbig uppväxt med en pappa som han aldrig fick känna och en mamma som var alkoholist och narkoman. Han kände mycket ilska inom sig, han behövde en syndabock precis som Hitler gjorde. Så han började ta ut sin ilska på Invandrarna, kommunisterna, de homosexuella och de handikappade. Man märker att Johnny blev nazist av ren slump, han behövde hitta sin ”flock ” som respekterade honom och fick honom att känna sig viktig, hans ”flock” blev nazisterna.

 

Men alla blir inte rasister eller nazister av ren slump. Enligt mig så är det oftast pga. okunnighet. Man känner sig osäker i andras sällskap eftersom man inte vet så mycket om dem. Man vet inte hur de beter sig. Det betyder inte att man blir rasist eller nazist av det men det kan leda till rasistiska handlingar. T.ex. att i hela bussen finns det två lediga platser, vid den ena platsen sitter en svart man och vid den andra en vit man. Jag tror att de flesta svenskar hade satt sig vid den vite mannen eftersom det känns på nått sätt säkrare. Jag vet det av egen erfarenhet. På min fritid så umgicks jag bara med invandrare och när jag började på Bofinkenskolan så var jag den enda invandraren i hela klassen, om inte hela skolan. Jag vet att jag kände mig osäker, jag var blyg och vågade inte säga så mycket. Jag kände mig som Johnny, som letade efter en ”flock” där jag kände mig säker hos. Jag hittade min ”flock” det blev killarna på fotbollsplanen, alla var svenskar och de respekterade mig för den jag var. Jag tror att om det hade funnits någon annan invandrare i klassen så hade jag umgåtts med honom och risken finns att jag hade blivit en ”svenne-hatande utlänning” och helt plötsligt hade vi skapat ett ”Vi” och ”Dom” i klassen. När det finns ett ”Vi” och ett ”Dom” så är det lättare att det blir konflikter mellan grupperna. Då skapas rasism och omvändrasism.

 

Det jag försöker säga är att så länge vi behandlar folk olika pga. var de kommer ifrån eller pga. hur de ser ut, så länge det finns rasism inom oss så kommer vi alltid att råka ut för det. Om jag hela tiden tänker på att folk hatar mig för att jag är utlänning så är det lättare hänt att jag säger ”Är det bara för att jag är blatte?” när någon inte respekterar mig. Ta det personligt istället för som ett ”Vi” och ett ”Dom”.

 

Jag själv råkar sällan ut för rasism. Jag kommer knappt ihåg när det hände sist. Jag tror att det beror på att jag själv har krossat rasismen i mitt huvud. Jag behandlar alla lika. Mycket tack vare att jag vågade umgås med svenskar, jag vågade eliminera rasismen inom mig och fördomarna jag hade om dem. Det är det vi måste göra. Vi måste eliminera rasismen hos oss själva innan den kan elimineras helt. Så våga krossa rasismen, våga umgås med ”Dom” så att alla vi blir ett ”Vi”. Våga sätta dig bredvid den svarte mannen i bussen, han bits inte. Han är en människa precis som vi andra. Precis som äggen på bilden, det är bara färgen på skalen som skiljer oss åt.