Take A Joke

I förrgår var jag och Anel ute och gick men innan vi skulle gå en runda skulle vi äta lite på Sibylla. Där hade de stängt så vi fick dra till Wahab istället, aka Pizzeria Chaplin. Där gjorde Wahab två kycklingrullar till oss i riktig turbofart och sen gick vi genom byn med våra rullar i händerna. Vi gick till skolans fotbollsplan och satte oss på en bänk samtidigt som vi åt upp vår mat.

Anel som precis har kommit hem från Bosnien berättade att han hade varit riktigt magsjuk. Vi kom in i värsta diarré konversationen när vi satt och käkade och det var kanske inte så mysigt men rätt underhållande. Jag käkade upp min rulle rätt snabbt och sen sa jag att jag hade en riktigt äcklig diarré historia att berätta. Jag sa till Anel att jag kunde vänta tills han hade käkat färdigt men han svarade kaxigt med ”Nä fan berätta du, jag skiter i” bara för det gjorde jag historien hundra gånger värre än vad den egentligen var.

Medan Anel satt och åt tugga efter tugga satt jag och berättade en väldigt överdriven version av när jag var magsjuk i Kosovo för fyra år sen. Han klarade sig väldigt bra och han verkade vara immun mot min äckliga historia. Ja, han var immun tills han kom till sista tuggan. Den sista biten hade blivit blöt av såsen som hade runnit ner och det där ”blöta” som jag nyss hade beskrivit i min historia befann sig just nu i Anels mun. Han fick säkert upp samma bilder i sitt huvud eftersom samtidigt som han började tugga den sista biten började han klökas. Han sprang snabbt till papperskorgen som befann sig ca tre meter från oss och spotade ut maten. Jag satt och skrattade åt honom medan han stod framåtlutad över papperskorgen och klöktes. Mellan mina skrattanfall sa jag ”Nä fan berätta du, jag skiter i” bara för att jävlas och han svarade med ”Du är fan äcklig! Du är Disgust! Från om med idag heter du DISGUST! Jävla särare!” Jag kunde fan inte låta bli att skratta åt honom. Jag skrattade ännu mer när han berättade igår att han hade drömt om min story, han hade vaknat upp mitt i natten och klökts. Men han får fylla sig själv. Jag varnade honom men han ville ändå höra.

Btw. Jag kom nyss på att när vi skulle skriva sånna vad-har-du-gjort-i-sommaren-berättelser som jag riktigt hatade så skrev jag "Magsjuk i Kosovo". Det var ungefär samma historia som jag berättade för Anel fast i en lite mildare version. Jag hatade verkligen vår svenska lärare så jag hoppades verkligen att den historian skulle få henne att kräkas i lärarrummet. Jag vet inte om jag lyckades få henne att kräkas men hon la i alla fall en rolig kommentar längst ner på pappret.”Ussch vad hemskt! Jag hoppas att nästa sommarlov blir bättre” Jag skrattade lite när jag läste den och sen när jag såg att jag fick G- tänkte jag ”En jävla vecka full av diarré och spyor och allt jag får för mitt lidande är en fattig kommentar och ett G minus! Fuck detta! Nästa gång skriver jag att jag har ollat hennes kaffemugg i lärarrummet”  

Idag har jag varit väldigt upptagen. Jag och Anel gick ut en runda, käkade en glass, sa att George va shug och att Sandras huvud hade krympt och sen gick vi och handlade med henne. Efter det gick jag och Anel hem till mig och eftersom vi inte visste vad vi skulle göra gjorde vi en sak som vi har lovat att göra väldigt länge. Efter alla uppträdanden på alla fester så är våra fans galna efter att höra mp3-verisionen. Vi gjorde en cover på Akons och Eminems Smack That! Det tog oss fan två timmar att få ihop den, det berodde mest på att vi tabbade oss hela tiden. Citat som ”Fucket full off that now” Istället för Pockets och ”Pussy cat doggs” istället för Dolls fick oss att flabba en hel del! – och det där var bara två av tabbarna! Själv fick jag en rejäl skrattattack när jag hörde att jag lät som om jag kom från Indiern och sedan som om jag kom från England. Em’s vers gick inte ihop med dom dialekterna kan jag lugnt säga! Vi beklagar den dåliga kvalitén men vi spelade in med en mikrofon från Netto och sen hade vi inga bra studioprogram heller. Men vem fan bryr sig?? Vi hade i alla fall riktigt kul!

Holy shit, what a bussy day! Ja, idag har det i stort sett varit i full rulle hela dagen. Jag vaknade kl 9 efter bara sju timmars sömn och åkte in till Malmö för att kolla på när min tränare graderade sig. En halvtimme innan graderingen märkte vi att han hade glömt sina foto hemma (man ska ha tre stycken id-foto för att få ett svartbältespass) och utan foto fick han inte gradera sig. Han fick panik och bad mig hoppa in i bilen som kartläsare för vi skulle köra till Triangeln.Där fanns någon fotoautomat och det blev värsta Gone in 60 seconds åkturen dit. Bilar tutade, fotgängare sprang över vägen för att undvika att bli påkörda och jag satt och flabbade hela vägen.  Vi hittade ganska snabbt till Triangeln och vi sprang in direkt för att leta rätt på fotoautomaten. Efter ett tag märkte jag att hela shoppingcentret stod och kollade på oss. Först fattade jag inte varför men när jag kollade bakom mig såg jag min tränare springa bakom mig i Karate dräkt. Det måste ha sett ut som om han jagade mig för att sedan slå skiten ur mig, rätt komiskt faktiskt. Vi hittade automaten och vi fixade bilderna, han klarade även graderingen så vi får väl säga grattis till honom!

Efter graderingen körde vi hem. Jag var riktigt jävla trött och höll på att somna i bilen. Jag ville egentligen vila men direkt när jag kom hem fick jag cykla till Johnnys grillfest och inta grillmaster positionen. Tyvärr råkade jag bränna en del men det var bara för att Johnny hade placerat köttet fel på grillen! Annars fick käket väldigt bra betyg och after the grill blev det alot of eating plus Corona. När folket där skulle ta en snaps kom de inte på en bra snapsvisa så jag tog initiativet och sa ”Allah akbar” sen drack alla. Rätt ironiskt med tanke på att ”Allah akbar” betyder Gud är stor vilket är ett muslimskt uttryck och enligt Islam är det förbjuder att dricka men men … who cares? Det blev i alla fall snapsvisan för resten av kvällen! Jag är en riktig jävla trendsättare. Efter det fick jag bjuda på en Bosse Pant imitation som ledde till att Amelie nästan pissade ner sig av skratt och sen cyklade jag hem för att kolla på Barca! Vem fan pallar dra till Helsingborg festivalen? – inte jag i alla fall!

Güd night!    

Idag väcktes jag av ett telefon samtal från min tränare. Han undrade om jag ville hänga med till träningslägret och träna två pass idag. Jag hade inget bättre för mig så jag tackade ja till träningspassen och efter ett tag kom han och hämtade mig. Vi körde till Malmö och på väg dit började vi prata om folk som har kört vilse i Malmö. Självklart hade jag en story om en person som hade gått vilse i Malmö och den personen råkad vara jag. Här har ni storyn.

Jag åkte till Malmö för att hälsa på min syster. Jag hade aldrig förr varit i hennes lägenhet och jag hade inte heller varit mycket i Malmö. Nästa dag vaknade vi tidigt på morgonen eftersom hon skulle åka till sitt jobb och jag skulle följa med för att checka läget på hennes jobb. Vi tog bussen dit och åkte in på en duo biljett. På advokatbyrån satt jag och spelade flash-spel på hennes arbetsdator och den skiten hade inte ens flashplayer installerat. Efter ett tag blev det tråkigt och jag bestämde mig för att åka tillbaks till stan för att kolla runt i affärer. Syrran frågade om jag hade pengar till bussen och jag svarade med att jag hade en femhundring. Hon tyckte att det inte var lönt att jag växlade den så hon gav mig 15 kr av sin myntsamling. Hon förklarade ännu en gång var jag skulle på och av osv. och att jag kunde gå runt på Gustav Adolfs torg i några timmar innan hon slutade jobbet. Jag fick även nycklarna till hennes lägenhet så att jag kunde gå dit och chilla och vänta på henne tills hon kom hem.

Jag gick ner till busskuret och väntade på rätt buss, hoppade på, betalde med mynten som jag hade fått av syrran och sedan satte jag mig längst bak i bussen med mp3 hörlurarna i öronen. Jag var ganska trött eftersom jag hade fått vakna klockan sex. Jag somnade till ett kort ögonblick och när jag vaknade hörde jag att bussen stannade på något ”blbalblab torg” Jag misstänkte direkt att det måste ha varit Gustav Adolfs Torg och jag gick nyvaken ut från bussen. När jag hoppade av ställde jag mig framför busskuret och fixade till hörlurarna som hade trasslat ihop sig som vanligt. När jag hade fixat dem kollade jag upp och märkte att det inte alls var Gustav Adolfs torg som jag hade hoppat av på. Jag tänkte först att jag kunde sitta och vänta på nästa buss som kom om 20 minuter men eftersom jag var tvungen att växla min femhundring så tänkte jag att jag lika bra kunde gå den sista biten – det kunde väl inte vara så långt till Gustavs?

Jag kollade på busslinjekartan vid busskuret och försökte memorera vägarna som ledde till G- A torg. Det gick ganska bra tills det började bli riktigt varmt och jag började bli trött. Jag gick på rätt vägar men åt fel håll så när jag väl kom till en korsning märkte jag att den korsade vägen inte hette som den skulle. Jag fick vända många gånger och jag gick runt från busskur till busskur för att fräscha upp minnet om hur kartan såg ut. Jag var riktigt jävla förbannad och folk måste ha trott att jag var en jävla idiot som gick fram och tillbaka hela tiden. Efter några timmar hittade jag äntligen till Gustav Adolfs torg och jag gick raka vägen in till Burger King där jag vilade upp mig lite och krängde en stor burgare.

Efter det gick jag till min systers lägenhet och satte mig på soffan. Jag var trött som fan, förbannad på mig själv och jag hade fått svettlökar och extrem fotsvett som kunde döda av värmen. Allt var fuckt up.  Jag la mig på soffan och kollade på Tv och plötsligt hörde jag att min syster kom hem från sitt jobb. Hon hälsade och sen undrade hon om jag hade hittat rätt i Malmö.  Jag svarade utan att ljuga med ”Ja, jag hoppade av på torget och sen har jag bara gått runt och kollat.”  Jag var nog för trött för att dra hela storyn och jag ville inte säga att jag har gått runt vilse i Malmö ända sen jag lämnade hennes jobb. Hon vet fortfarande inte om det. Tur det, annars hade hon nog skrattat ihjäl sig och jag hade blivit idiotförklarad resten av mitt liv. Jag kunde ju trots allt växlat min femhundring.

Ps. Vem är den anonyme som vill springa en runda med mig?? :P

Idag vann jag spanska ligan med Barcelona på Fifa för 15:e gången. Idag har jag tittat på tv. Idag har jag i princip gjort samma sak som jag har gjort varje dag i tre veckor, eller jag vet inte riktigt hur länge jag har hållit på att leva mitt inrutade liv. Idag har jag som i alla andra dagar suttit och väntat på att något ska hända. Jag har väntat på att något roligt ska hända. Jag har väntat på att det här jävla livet ska få en mening någon gång och man brukar säga att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge men åt helvete med det för ju längre jag väntar ju djupare sjunker jag i mitt eget skit. Jag kan inte sitta och vänta på ”jag vet inte vad” och låta allt annat passera utan att jag ens orkar bry mig. Jag ska förbättra mig! Jag har märkt att många har slutat läsa min blogg och jag förstår verkligen varför. Ni som fortfarande kollar min blogg varje dag fast att jag inte har skrivit något roligt och bra på ett tag, ni ska slippa kolla min blogg och se samma gamla inlägg om och om igen. Från och med idag är the old me back! Jag har varit borta så länge att jag mår dåligt av det och jag känner att jag verkligen måste hitta tillbaks nu innan det blir för sent. Jag säger som Arnold Svartneger ”I’ll be back!” och med det menar jag att jag kommer tillbaks imorgon med ett nytt inlägg, förhoppningsvis roligare än detta. (det blir nog inte svårt att slå… Zzz Zzz Zzz) Men nu får det vara nog för idag och jag ska fan inte gräva ner mig igen… jag lovar! Vi hörs! Nu ska jag spela Fifa igen… Take a joke!  

Svensk radio brukar suga röv, det är typ alltid skit tråkigt och musiksmaken är värdelös. Det spelas bara melodifestivals låtar och jobbig pop musik men äntligen har det skett förändringar! Sveriges Radio, P3,  har plockat in Lilla Al-Fadji och gett honom hans egna program, Haliiwüüd Radio. Ett program där han skämtar med sina gäster och där Dj:n Stefan spelar hyfsad bra musik. Visst är hans humor lite udda men det gör det bara roligare. Tyvärr måste man kunna en hel del om hiphop kulturen för att man ska tycka att det är roligt. Det begränsar målgruppen och jag förstår mig på alla 40-talister som får damp när dom hör Al-Fadji på radion. Mitt tips till dom är att byta kanal istället för att klaga. Själv tycker jag att Haliiwüüd Radio är det bästa som har hänt Svensk radio på länge. Inget annat radioprogram har fått mig att skratta så mycket som Lilla LAF. Mitt tips som till er som inte är 40-talister är att lyssna på P3 kl 16.08 varje onsdag eller klicka här och ladda hem programet i mp3-filer. Men nu ska jag dra, programet börjar ju snart!



Jag ska avsluta som Al-Fadji hade gjort "Restist peace 2pac, Biggie smallings, 15cent, ggg-unit!"

I see you.

Jag satt och ritade till en affisch som jag ska designa och mitt i hela arbetet fick jag en idé. Jag gjorde om ena bilden lite och gav den en mening. Ni har säkert hört uttryck som "Krigar med pennan" eller "Mitt vapen är mina ord" Meningen med min bild är att jag ser pennan som mitt starkaste vapen. Jag kan rita med den och få folk att beundra mina verk eller så kan jag sätta mig ner och skriva ner några underhållande ord. Det kvittar hur jag använder pennan så blir det ändå alltid bra. Jag kan även mörda med den om det krävs. Btw... Nej, jag har inte blivit EMO. Jag var bara lite nere när jag skrev förra inlägget.

Jag hatar mitt liv just nu. Det här är den värsta tiden i mitt liv, allt var så jävla bra och roligt och helt plötsligt blir jag helt isolerad i mina egna tankar, allt blir tråkigt och dött. Jag hittar inte ut och det verkar som om min inspiration har tagit självmord. Mina framtidsvisioner om ett bra liv som arkitekt kan dra åt helvet för stunden eftersom jag inte ens var nära på att komma in i universiteten. Mitt liv känns bara så jävla meningslöst just nu. Jag gör absolut inget vettigt förutom att skriva. Ja, jag skriver inte blogg i alla fall. Jag hade verkligen behövt ett jobb just nu så att jag hade kunnat "rymma" från den här verkligheten. Ju rastlösare jag är ju mer sitter jag och bara tänker över saker, ju mer jag tänker över saker ju större är risken att jag blir sjuk i huvudet. Men hur jävla lätt är det att få ett jävla jobb i den här jävla lågkonjunkturen? Det är på grund av lågkonjunkturen halva Sverige har bestämt sig för att söka till Arkitektutbildningen, bara för att de inte kan få några jävla jobb!

Jag gjorde ett försök att hitta tillbaks till mitt rätta jag idag genom att gå ut och springa en runda, men istället märkte jag bara att min kondition har svikit mig. Jag blev trött skit snabbt och efter det blev jag bara deprimerad. Ahh! Hata Sverige just nu och hata livet. Jag vaknar upp varje dag och säger ”Jag hatar detta” Jag funderar seriöst på att sätta mig på ett plan till USA och jobba där som Karateinstruktör i typ ett år. Då sysselsätter jag mig med något i alla fall. Men för stunden får musiken hjälpa mig att lämna denna misär. Visst känns det härligt när man hittar musik som kan vara soundtracket till ditt liv?