Disgusting shit!
I förrgår var jag och Anel ute och gick men innan vi skulle gå en runda skulle vi äta lite på Sibylla. Där hade de stängt så vi fick dra till Wahab istället, aka Pizzeria Chaplin. Där gjorde Wahab två kycklingrullar till oss i riktig turbofart och sen gick vi genom byn med våra rullar i händerna. Vi gick till skolans fotbollsplan och satte oss på en bänk samtidigt som vi åt upp vår mat.
Anel som precis har kommit hem från Bosnien berättade att han hade varit riktigt magsjuk. Vi kom in i värsta diarré konversationen när vi satt och käkade och det var kanske inte så mysigt men rätt underhållande. Jag käkade upp min rulle rätt snabbt och sen sa jag att jag hade en riktigt äcklig diarré historia att berätta. Jag sa till Anel att jag kunde vänta tills han hade käkat färdigt men han svarade kaxigt med ”Nä fan berätta du, jag skiter i” bara för det gjorde jag historien hundra gånger värre än vad den egentligen var.
Medan Anel satt och åt tugga efter tugga satt jag och berättade en väldigt överdriven version av när jag var magsjuk i Kosovo för fyra år sen. Han klarade sig väldigt bra och han verkade vara immun mot min äckliga historia. Ja, han var immun tills han kom till sista tuggan. Den sista biten hade blivit blöt av såsen som hade runnit ner och det där ”blöta” som jag nyss hade beskrivit i min historia befann sig just nu i Anels mun. Han fick säkert upp samma bilder i sitt huvud eftersom samtidigt som han började tugga den sista biten började han klökas. Han sprang snabbt till papperskorgen som befann sig ca tre meter från oss och spotade ut maten. Jag satt och skrattade åt honom medan han stod framåtlutad över papperskorgen och klöktes. Mellan mina skrattanfall sa jag ”Nä fan berätta du, jag skiter i” bara för att jävlas och han svarade med ”Du är fan äcklig! Du är Disgust! Från om med idag heter du DISGUST! Jävla särare!” Jag kunde fan inte låta bli att skratta åt honom. Jag skrattade ännu mer när han berättade igår att han hade drömt om min story, han hade vaknat upp mitt i natten och klökts. Men han får fylla sig själv. Jag varnade honom men han ville ändå höra.
Btw. Jag kom nyss på att när vi skulle skriva sånna vad-har-du-gjort-i-sommaren-berättelser som jag riktigt hatade så skrev jag "Magsjuk i Kosovo". Det var ungefär samma historia som jag berättade för Anel fast i en lite mildare version. Jag hatade verkligen vår svenska lärare så jag hoppades verkligen att den historian skulle få henne att kräkas i lärarrummet. Jag vet inte om jag lyckades få henne att kräkas men hon la i alla fall en rolig kommentar längst ner på pappret.”Ussch vad hemskt! Jag hoppas att nästa sommarlov blir bättre” Jag skrattade lite när jag läste den och sen när jag såg att jag fick G- tänkte jag ”En jävla vecka full av diarré och spyor och allt jag får för mitt lidande är en fattig kommentar och ett G minus! Fuck detta! Nästa gång skriver jag att jag har ollat hennes kaffemugg i lärarrummet”
Anel som precis har kommit hem från Bosnien berättade att han hade varit riktigt magsjuk. Vi kom in i värsta diarré konversationen när vi satt och käkade och det var kanske inte så mysigt men rätt underhållande. Jag käkade upp min rulle rätt snabbt och sen sa jag att jag hade en riktigt äcklig diarré historia att berätta. Jag sa till Anel att jag kunde vänta tills han hade käkat färdigt men han svarade kaxigt med ”Nä fan berätta du, jag skiter i” bara för det gjorde jag historien hundra gånger värre än vad den egentligen var.
Medan Anel satt och åt tugga efter tugga satt jag och berättade en väldigt överdriven version av när jag var magsjuk i Kosovo för fyra år sen. Han klarade sig väldigt bra och han verkade vara immun mot min äckliga historia. Ja, han var immun tills han kom till sista tuggan. Den sista biten hade blivit blöt av såsen som hade runnit ner och det där ”blöta” som jag nyss hade beskrivit i min historia befann sig just nu i Anels mun. Han fick säkert upp samma bilder i sitt huvud eftersom samtidigt som han började tugga den sista biten började han klökas. Han sprang snabbt till papperskorgen som befann sig ca tre meter från oss och spotade ut maten. Jag satt och skrattade åt honom medan han stod framåtlutad över papperskorgen och klöktes. Mellan mina skrattanfall sa jag ”Nä fan berätta du, jag skiter i” bara för att jävlas och han svarade med ”Du är fan äcklig! Du är Disgust! Från om med idag heter du DISGUST! Jävla särare!” Jag kunde fan inte låta bli att skratta åt honom. Jag skrattade ännu mer när han berättade igår att han hade drömt om min story, han hade vaknat upp mitt i natten och klökts. Men han får fylla sig själv. Jag varnade honom men han ville ändå höra.
Btw. Jag kom nyss på att när vi skulle skriva sånna vad-har-du-gjort-i-sommaren-berättelser som jag riktigt hatade så skrev jag "Magsjuk i Kosovo". Det var ungefär samma historia som jag berättade för Anel fast i en lite mildare version. Jag hatade verkligen vår svenska lärare så jag hoppades verkligen att den historian skulle få henne att kräkas i lärarrummet. Jag vet inte om jag lyckades få henne att kräkas men hon la i alla fall en rolig kommentar längst ner på pappret.”Ussch vad hemskt! Jag hoppas att nästa sommarlov blir bättre” Jag skrattade lite när jag läste den och sen när jag såg att jag fick G- tänkte jag ”En jävla vecka full av diarré och spyor och allt jag får för mitt lidande är en fattig kommentar och ett G minus! Fuck detta! Nästa gång skriver jag att jag har ollat hennes kaffemugg i lärarrummet”
Kommentarer
Trackback
