Take A Joke

Allt som har en början har ett slut.. det är ju fucking logiskt. För exakt ett år och tre månader sen startade jag den här bloggen och nu 300 inlägg senare är det dags att lägga ner den. Jag har funderat på att lägga ner den väldigt länge, i flera månader faktiskt, men min passion för att skriva har gjort att jag har fortsatt, men även alla kommentarer från er läsare har gjort det lättare för mig att sätta mig ner och skriva.

Hur fan ska jag avsluta detta då? Vad ska jag skriva om i mitt 300ade och sista inlägg? Man brukar ju spara det bästa till sist, men så blir det inte här. Jag kan omöjligen skriva bättre inlägg än de som fick folk att böla av skratt, för jag vet faktiskt att det har hänt. Jag kan inte heller skriva lika bra inlägg som de inlägg som fick folk förbannade för att de inte förstod att jag skrev för att driva med dom. Och jag tänker inte skriva ett wtf-inlägg som inte gör något annat förutom att skapa förvirring. Så jag ska avsluta detta med ett helt seriöst inlägg...ett  ganska tråkigt med andra ord.

Det har varit jävligt kul att blogga och när jag började trodde jag aldrig att så många skulle läsa den, eller att jag skulle hålla på så länge. Jag trodde aldrig att den skulle bli uppskattad av så många och jag trodde tex aldrig att min lärare skulle visa ett av mina inlägg på projektorn i klassrummet, för att hon tyckte att det var bra. Och för fem minuter sen trodde jag inte heller att detta inlägget skulle vara så jävla svårt att skriva.

Jag ska avsluta med att tacka alla som har läst den här bloggen och stöttat mig och jag får väl även passa på att be om ursäkt till alla dom som jag har drivit med... (Speciellt Lina). Jag kommer att låta bloggen vara uppe ett tag till så ni kan fortfarande kommentera om ni vill göra det en sista gång.

För er som kollade in här för att se bilder som jag har gjort, ni kan istället gå in här och för er som kollade in här för att läsa mina inlägg... ja, ni får helt enkelt vänta tills jag har skrivit klart min bok. Ja, ni läste rätt. Den kommer! Resten... ja, ni vet var ni hittar mig!

Tack för mig!

och kom ihåg.... Take a joke, det gör inte ont!

Ett av Soundtrack låtarna till mina löprundor.

Jigga what/Faint - Jay-z/Linkin Park!

Long time no see!

Fan va jag har varit dålig på att blogga, jag har ju inte skrivit sen förra året. Visst har jag gjort saker sen nyår men det har fan inte varit nått jag kunnat skriva här om, eller jag hade ju kunnat göra det men jag vill inte att mina inlägg ska ha samma effekter som sömnpiller.

Under de här dagarna så har spenderat den mesta tiden med min farbror och min kusin. Min farbror är bara 25, min kusin med... folk tror alltid att jag snackar om nån gammal gubbe.  Min kusin flög hit från New York, eller ja, han flög till Hamburg och sen hämtade vi honom men det är irrelevant. Vi har i alla fall haft jävligt roligt tillsammans, speciellt när de började bråka om något och sen skulle jag vara någon slags domare.

En annan jävligt rolig sak som jag märkte var att enligt albansk mentalitet så är det inte alls taskigt att säga att någon är tjock. Min kusin är ju ganska, kraftig...eller, ja, tjock. Själv skulle jag aldrig få för mig att säga att han hade stor mage eller något liknande men min det kunde min farbror och min pappa och det bästa var ju att min kusin bara skrattade åt det!

Den första roliga/förnedrande kommentaren kom när vi satt och drack öl. Jag gick och hämtade två till och gav den ena till min farbror och den andra till min kusin. Min farbror öppnade den men min kusin tvekade lite och sa sen "Nä, jag orkar inte mer" då kollade min farbror på honom och sa "Ta den för helvete! Hade jag haft din mage så hade jag kunnat äta upp hela den stereon" samtidigt som han pekade på min gamla, skit stora stereo. Min kusin började skratta som fan och då förstod jag att även jag kunde skratta, men jag var lite osäker i början.

Nästa dag när vi satt och åt ville pappa att min kusin skulle ta mer mat, han sa att det räckte och att han inte orkade mer. Då sa pappa "Orkar inte?? Hade jag haft din mage så hade jag kunnat käka upp hela Kurre!" Jag satt mittemot dom och höll fan på att sätta maten i halsen! Alla började skratta som fan och efter att jag hade lyckats svälja maten så skrattade även jag.

Visst kan det låta sjukt att man kan säga "oj va tjock du var!" .. men det är bara för att man har en annan syn på det i Albanien.  De har ju alltid varigt fattigt där och när man väl såg någon tjock jävel så sa man "Shit va tjock du är, hur fan har du kunnat bli det?"  utan att mena något taskigt. Men här i Sverige så kan man inte säga så. Vilket är jävligt konstigt egentligen, för man kan ju gå runt och säga "kolla in hon där, hon är ju riktigt smal!", men säger man "Kolla in hon där, hon är ju riktigt tjock!"  så kommer folk tro att du är dum i huvudet!

Helvete va långt det blev...

Det var tio år sen jag stod utanför åbygatan och skulle fira nyår med min  bästa kompis, Liridon.  1999 skulle bli 2000 och allt vi tänkte på var alla feta raketer som vi hade köpt. Vi satte fyr på en lyktstolpe, en raket stoppades för långt ner i marken så att den aldrig lyfte, den exploderade och pappas hår började brinna. En annan raket stoppades aldrig ner i marken utan den flög rakt in i väggen, exploderade så att det blev ett hål i väggen. Rätt crazy nyårsafton men det var bara inledningen på ett riktigt CRAZY decennium.

Inledningen på detta nya decenniet kanske inte blir lika crazy men avslutet på det gamla har varit perfekt (cheesy)! Ikväll ska jag fira nyår med släkt som har rest en ganska lång bit för att få vara här för att fira det nya decenniet med oss.  Min bro' Liridon är inte här för att inleda det nya decenniet med mig och jag har faktiskt inte ens tänkt på vad vi ska skjuta för raketer.  Även om det inte är så som det var sist så tror jag faktiskt att det nya decenniet kommer att bli FUCKING AWESOME!

Gott nytt år och gott nytt decennium!

(trummvirvel) .. och min nyårskyss går till... du vet vem du är ;) Smack*

Jag är hemma i Klippan nu och fyfan vad den här hålan suger röv egentligen. Det är dött som fan, det har snöat en massa, det är skit kallt och folk här hemma har massa saker på lager som jag ska fixa... de har ju samlat på sig några uppgifter sen jag flyttade ut.

När jag gick av tåget och såg hur mycket det hade snöat tänkte jag direkt "undra vem som har skottat idag för det var alltid jag som fick det skit jobbet". Jag gick sakta hem i kylan med packning som en åsna och jag hade fan ont i axlarna av vikten på väskorna. När jag äntligen stod utanför huset såg jag att pappa nyss hade gått ut för att skotta. Där stod han, andfådd med en cigg i munnen och jag såg på honom att han tyckte att det var skit jobbigt. Jag hälsade, gick upp för trappan som var full av snö, gick in i hallen och la väskorna på golvet. Sen gick jag ut direkt och började skotta... Welcome home! Efter det har jag formaterat om datorn,  jag försökte även fixa en lampa som var sönder och sen har jag njutit av mammas mat!

Mitt bland allt fixande, trixande och ätande dog min mobil. Ja, min K800i har dött för gott. Jag saknar redan den jäveln. Vi har haft två fina år tillsammans. Så många fina foton den har tagit , så många bra låtar den har spelat och så många snygga brudars nummer den har haft.. (fast jag har ju dom fortfarande) Ja, vi har många fina minnen tillsammans, men nu är det dags att släppa taget och gå vidare. Jag trodde att det skulle bli svårt att hitta en bra ersättare men efter att ha kollat runt i typ 2 min på netonnet så hittade jag min nya skönhet. Nja, det är ingen skönhet egentligen, men den var ganska bra och jag hade inte råd med bättre. Den är i alla fall miljövänlig... dvs att den är gjord av återvunna material. Det kanske kan vara något att trösta sig med när man saknar sin gamla goding.