We Are The Champions!!
Va ska man säga om den här dagen då? Jag kan ju lugnt säga att den började åt helvete, och att jag tror att den slutar åt samma håll, men där i mitten var det faktiskt helt okey, till och med bra!
Jag vaknade 8.20 av ett sms, det var Johanna som skicka. Jag tog upp telefonen och läste smset, "Jag försov mig, säg till Anna-Stina att jag inte kommer". Först tänkte jag "jaja..lugnt" sen kollade jag på klockan....08.21!!! Jag började för en minut sen! I alla fall, jag stack till skolan ungefär 9.20 och då skulle vi ha Staden och Framtiden, vi skulle redovisa om de 7 Nya Underverken, och ni kan ju gissa om jag var förberedd. Jag stod framme vid katedern med papper från Wikipedia, asså direkt utskrivna ur Wikipedia, jag orkade inte ens klistra in texten på Word. Vadå lat? Och av dom sidorna jag hade där framme så var hälften länkar och källor. Men men. Jag fixade det helt okey i alla fall. Jag är stolt!
Efter Staden och Framtiden så hade vi Mentor tid. Då hade lilla söta Maria (Psykologi läraren aka. vår mentor) fixat en sal till oss med bara stolar, vi skulle göra nån Psykologisk övning antar jag. Vi skulle alla stå på stolarna som var samlade vid väggen längst ner i klassrummet. Vår uppgift var att förflytta oss till den andra väggen utan att röra marken, utan att trilla av stolarna. Vi skulle göra det utan att prata med varandra, kanske därför övningen hette " Samarbeta utan att prata" men det pallar man säkert tänka på. Hur som helst så klarade vi av att ta oss över till andra sidan och eftersom vi var så duktiga så fick vi göra det tillbaks också. När vi var färdiga satte Maria igång "We are the champions" låten. Hon var så glad över att vi kunde samarbeta så bra, så hon ville att alla vi skulle sjunga med. Det måste ha sätt kul ut, ca 20 Sp-3or som stod uppe på ca 13 stolar och sjöng. Längst fram i mitten stod jag och låtsades lyfta Champions Leauge bucklan och sjöng med min underbara sångröst som var ungefär lika bra som Britneys efter hennes succe comeback! Men jag var i alla fall glad. Jag menar... hur många får lyfta upp Champions League buklan till "We are the champions" i Oldtraffold....fan nu börja jag drömma igen, men det kändes iallafall som det. Jag är stolt!
Efter mentor tiden så skulle vi ha Psykologi med lilla söta Maria. Det första hon sa till mig när jag kom in i klassrummet va "Vilket samarbete ni hade, och vilket initiativ du tog", hon gav mig en klapp på axel, kan jag lägga till. Jag tänkte först, big deal att förflytta sig på några jävla stolar, men sen tänkte jag på Champions Leauge momentet och visst lyfte jag buklan bra? Så jag klappa mig själv på den andra axeln oxå och satte mig ner bredvid Erik. Psykologi lektioner är väldigt konstiga måste jag säga, först lyssna vi på lugnt musik, sen hade vi en tyst minut om barnen i afrika, sen massera vi varandra, Wtf? Ibland känner jag mig som Jack Nicholson i "Gökboet"...(för er som inte har sett den filmen så handlar den om en kille som hamnar i ett mentalsjukhus trots att han är frisk.) Den sista uppgiften var att ränsa Sms inkorgen...eller fan, det var nog bara jag som gjorde det. Dom andra höll nog på att repetera massa olika psykologiskatoerier. Men inkorgen är rensad nu i alla fall. Jag är stolt!
Sen skulle jag ha min sista lektion, Idrott! Man sparar ju det bästa till sist, och man kan ju lägga till att vi spelade fotboll....Kan det bli bättre? Det var en helt okey lektion. Jag var i ganska bra form trotts att jag var sjuk i onsdes, men ändå kunde jag inte få in bollen i mål. Det är ju inte så jävla lätt när man har en biffig alban på sig som tar i som om han fortfarande är nere i kriget. Den krigsskadade albanen kallas även för Edon. Han tacklade ju ner mig på golvet några gånger och bara för att jag har tränat fallteknik på karaten så blir man kallad för filmare. Jag landar för snyggt enligt vissa, precis som om jag planerar det. Men men. Jag gjorde till slut två mål. Ett när albanen satt på bänken och det andra genom den krigsskadade albanens ben (en så kallad tunnel) och sen i mål. Jag är stolt!
Efter skolan har jag inte gjort så mycket, och det är kanske här dagen började sabbas. Just nu har jag ingen aning om vad jag ska göra. Det blir nog sitta och ruttna framför datorn och sen kollar jag på nån dålig film. Men nu får det vara nog! Den här bloggen tar fan kål på mig...men jag är st...nej, Trött va det!
Jag vaknade 8.20 av ett sms, det var Johanna som skicka. Jag tog upp telefonen och läste smset, "Jag försov mig, säg till Anna-Stina att jag inte kommer". Först tänkte jag "jaja..lugnt" sen kollade jag på klockan....08.21!!! Jag började för en minut sen! I alla fall, jag stack till skolan ungefär 9.20 och då skulle vi ha Staden och Framtiden, vi skulle redovisa om de 7 Nya Underverken, och ni kan ju gissa om jag var förberedd. Jag stod framme vid katedern med papper från Wikipedia, asså direkt utskrivna ur Wikipedia, jag orkade inte ens klistra in texten på Word. Vadå lat? Och av dom sidorna jag hade där framme så var hälften länkar och källor. Men men. Jag fixade det helt okey i alla fall. Jag är stolt!
Efter Staden och Framtiden så hade vi Mentor tid. Då hade lilla söta Maria (Psykologi läraren aka. vår mentor) fixat en sal till oss med bara stolar, vi skulle göra nån Psykologisk övning antar jag. Vi skulle alla stå på stolarna som var samlade vid väggen längst ner i klassrummet. Vår uppgift var att förflytta oss till den andra väggen utan att röra marken, utan att trilla av stolarna. Vi skulle göra det utan att prata med varandra, kanske därför övningen hette " Samarbeta utan att prata" men det pallar man säkert tänka på. Hur som helst så klarade vi av att ta oss över till andra sidan och eftersom vi var så duktiga så fick vi göra det tillbaks också. När vi var färdiga satte Maria igång "We are the champions" låten. Hon var så glad över att vi kunde samarbeta så bra, så hon ville att alla vi skulle sjunga med. Det måste ha sätt kul ut, ca 20 Sp-3or som stod uppe på ca 13 stolar och sjöng. Längst fram i mitten stod jag och låtsades lyfta Champions Leauge bucklan och sjöng med min underbara sångröst som var ungefär lika bra som Britneys efter hennes succe comeback! Men jag var i alla fall glad. Jag menar... hur många får lyfta upp Champions League buklan till "We are the champions" i Oldtraffold....fan nu börja jag drömma igen, men det kändes iallafall som det. Jag är stolt!
Efter mentor tiden så skulle vi ha Psykologi med lilla söta Maria. Det första hon sa till mig när jag kom in i klassrummet va "Vilket samarbete ni hade, och vilket initiativ du tog", hon gav mig en klapp på axel, kan jag lägga till. Jag tänkte först, big deal att förflytta sig på några jävla stolar, men sen tänkte jag på Champions Leauge momentet och visst lyfte jag buklan bra? Så jag klappa mig själv på den andra axeln oxå och satte mig ner bredvid Erik. Psykologi lektioner är väldigt konstiga måste jag säga, först lyssna vi på lugnt musik, sen hade vi en tyst minut om barnen i afrika, sen massera vi varandra, Wtf? Ibland känner jag mig som Jack Nicholson i "Gökboet"...(för er som inte har sett den filmen så handlar den om en kille som hamnar i ett mentalsjukhus trots att han är frisk.) Den sista uppgiften var att ränsa Sms inkorgen...eller fan, det var nog bara jag som gjorde det. Dom andra höll nog på att repetera massa olika psykologiskatoerier. Men inkorgen är rensad nu i alla fall. Jag är stolt!
Sen skulle jag ha min sista lektion, Idrott! Man sparar ju det bästa till sist, och man kan ju lägga till att vi spelade fotboll....Kan det bli bättre? Det var en helt okey lektion. Jag var i ganska bra form trotts att jag var sjuk i onsdes, men ändå kunde jag inte få in bollen i mål. Det är ju inte så jävla lätt när man har en biffig alban på sig som tar i som om han fortfarande är nere i kriget. Den krigsskadade albanen kallas även för Edon. Han tacklade ju ner mig på golvet några gånger och bara för att jag har tränat fallteknik på karaten så blir man kallad för filmare. Jag landar för snyggt enligt vissa, precis som om jag planerar det. Men men. Jag gjorde till slut två mål. Ett när albanen satt på bänken och det andra genom den krigsskadade albanens ben (en så kallad tunnel) och sen i mål. Jag är stolt!
Efter skolan har jag inte gjort så mycket, och det är kanske här dagen började sabbas. Just nu har jag ingen aning om vad jag ska göra. Det blir nog sitta och ruttna framför datorn och sen kollar jag på nån dålig film. Men nu får det vara nog! Den här bloggen tar fan kål på mig...men jag är st...nej, Trött va det!
Kommentarer
Postat av: kajsa
Du är stolt!
Postat av: Hanna
Jag vet! Välkommen till gökboet! Så har jag känt det hela livet, raring. Damn.
Trackback
