KÖRKORT!
Jag vaknade klockan sju imorse. Jag har typ aldrig vaknat så tidigt på hela sommarlovet och jag behövde egentligen inte vakna så tidigt men jag kunde fan inte sova av nervositeten som kröp fram sakta och väckte oroliga tankar som snurrade runt i mitt huvud. Den där konstiga känslan i magen som jag känner igen från alla tävlingar fanns där och störde min sömn. Jag låg och vred mig i sängen, vände mig från sida till sida och vid halv elva gick jag upp ur sängen.
Det kändes fan som en evighet till uppkörningen som jag skulle ha kl tre. Jag lyckades döda tiden med en hel del TV tittande och sedan hoppade jag på cykeln och cyklade till körskolan (för sista gången?). Jag satt som vanligt i bilen och dagdrömde mig bort från verkligheten men när Lars sa att det var min tur att köra kröp nervositeten fram igen. Jag vet inte varför jag var nervös för jag skulle bara köra en uppvärmningsrunda, men men. Den gick i alla fall bra och sen var det dags för den riktiga rundan.
Holy shit! Jag sa helt enkelt ”Fuck off” till nervositeten och jag var hur cool som helst. Jag körde som värsta Michael Skomakare och efter att jag hade parkerat sträckte prövaren fram handen för att gratulera mig. Det kändes så jävla gott! Äntligen var det över!
Sen stack vi hem, jag tackade körskolan för att de hade stått ut med mig i tre månader och sen cyklade jag hem med mitt ”körkort” i fickan. Ja, jag har ju ingen bil så jag får cykla! Fast jag fick låna pappas BMW senare på kvällen för att köra en runda. Det kändes fan som att köra ett flygplan eftersom den är typ två gånger större än Golfarna som de har på körskolan och sen går den dubbelt så snabbt också.
Det känns fan gött att kunna ta bilen nu och köra! Nu kan jag äntligen köra igenom byn med rutorna nervevade så att turkmusiken hörs ut i halva byn och sen måste jag hålla ratten med en hand och den andra handen ska vara fastklistrad på växelspaken också. Det är väl så man kör när man väl har fått körkort?? Eller? Jag körde tyvärr inte så när jag var ute på min första runda, däremot körde jag och svor på alla andra som jag såg, typ ”Ja, vänta du där din jävla idiot!” när bilarna stannade när de hade väjningsplikt mot mig. Sen skrek jag ”Jävla kärring” när jag körde om en… Det känns jävligt gött!
Det kändes fan som en evighet till uppkörningen som jag skulle ha kl tre. Jag lyckades döda tiden med en hel del TV tittande och sedan hoppade jag på cykeln och cyklade till körskolan (för sista gången?). Jag satt som vanligt i bilen och dagdrömde mig bort från verkligheten men när Lars sa att det var min tur att köra kröp nervositeten fram igen. Jag vet inte varför jag var nervös för jag skulle bara köra en uppvärmningsrunda, men men. Den gick i alla fall bra och sen var det dags för den riktiga rundan.
Holy shit! Jag sa helt enkelt ”Fuck off” till nervositeten och jag var hur cool som helst. Jag körde som värsta Michael Skomakare och efter att jag hade parkerat sträckte prövaren fram handen för att gratulera mig. Det kändes så jävla gott! Äntligen var det över!
Sen stack vi hem, jag tackade körskolan för att de hade stått ut med mig i tre månader och sen cyklade jag hem med mitt ”körkort” i fickan. Ja, jag har ju ingen bil så jag får cykla! Fast jag fick låna pappas BMW senare på kvällen för att köra en runda. Det kändes fan som att köra ett flygplan eftersom den är typ två gånger större än Golfarna som de har på körskolan och sen går den dubbelt så snabbt också.
Det känns fan gött att kunna ta bilen nu och köra! Nu kan jag äntligen köra igenom byn med rutorna nervevade så att turkmusiken hörs ut i halva byn och sen måste jag hålla ratten med en hand och den andra handen ska vara fastklistrad på växelspaken också. Det är väl så man kör när man väl har fått körkort?? Eller? Jag körde tyvärr inte så när jag var ute på min första runda, däremot körde jag och svor på alla andra som jag såg, typ ”Ja, vänta du där din jävla idiot!” när bilarna stannade när de hade väjningsplikt mot mig. Sen skrek jag ”Jävla kärring” när jag körde om en… Det känns jävligt gött!
Kommentarer
Trackback
