Take A Joke

Idag på mentortiden skulle vi fylla i ett papper om "Egenskaper som jag skulle vilja se mindre av hos dig" alltså vi skulle skicka runt varandras lappar så att alla skrev något om varandra. Rätt sjuk uppgift egentligen men eftersom jag hade en hel del att skriva om vissa i klassen så var jag med. Det här stod på min lapp!

1. Skratta mindra i vissa situationer. Man kan missuppfatta dig.
2. Gillar när du inte bara umgås med Sandra och Lina, man får se mer av dig.
3. Borde lugna ner dig ibland.
4. --- (Anders var oseriös så jag skriver inte det han skrev :P)
5. --- (Krille följde Anders exempel)
6. Du är väldigt högljudd och väldigt jobbig när du skrattar med en så tillgjord röst, bara för att få folk också ska skratta.
7. För högljudd ibland.
8. Det känns som att du försöker skratta bort allt, även det som du inte borde göra det.
9. Ditt skratt är för mycket. Huvudvärk.

Är inte människan en jävla värdelös varelse?? Jag menar, vi går i skolan, vi försöker få bra betyg så att vi kan bli något bra i framtiden. Vi försöker få ett bra jobb, tjäna mycket pengar och sedan leva LYCKLIGA liv! Vad innebär lycklig då? Vi strävar ju ständigt för att en dag kunna vara lyckliga och om vi inte uppnår det i detta livet så vill vissa leva det underbara lyckliga livet uppe i himmelen. Varför är det så fel att vara glad då om man nu redan är lycklig? - Om det är det alla strävar efter!? Är det bara för att jag är steget före? Det är fel att vara deppig, det är fel att vara tyst men det är också fel att vara högljudd och glad! Det är fel att vara passiv med det är också fel när man är hyperaktiv! Life is a bitch! Jag kommer aldrig förstå mig på den här välden och jag kommer inte heller bry mig om det. Jag vet iallafall var jag står och jag VÅGAR vara mig själv. Det där med tillgjord röst förstår jag inte alls. Skrattar jag för konstigt för att det ska vara normalt så är jag väl inte normal! Om nu det normala är att göra som alla andra. Visst, jag kan ju imitera andra skratt så jag hade lätt kunnat ändra på mitt skratt för att passa in. Men är jag mig själv då? Nej! - och det är ju också fel!

Jag förstår inte riktigt hur man kan kritisera ens sätt att skratta egentligen. Det är som om jag skulle ha skrivit "Du har så konstig hållning" eller "Dina bröst är små" - Det är ju egenskaper som man föds med och jag tror inte att någon har valt ett sätt att skratta på och om de nu har gjort det så är de misslyckade jävlar som inte vågar vara sig själva!

Ni kanske tror att jag tog illa upp nu men ni har så jävla fel! Jag gör precis som det står på punkt åtta, jag skrattar åt det! Jävligt högt och medan jag skrattar hoppas jag att jag ger dig huvudvärk! Varför bry sig egentligen. "Cry later but for now lets enjoy the laughter!"
__________________________________

Det här påminde mig om en sak som hände när vi gick i nian. Vi var på vandring – skit tråkigt ju. För att liva upp stämningen gick jag runt och pratade/jävlades med alla. Efter ett tag sa alla att jag skulle sluta men jag fortsatte.  Klagomålen blev fler och fler och när någon skrek ”Kan du inte bara hålla käften och vara tyst!?” bestämde jag mig för att vara helt tyst. Jag höll käften i en hel timme och i början var det lugnt men efter ca 20 minuter började det. Alla bad mig om att prata eftersom de hade så tråkigt, men jag gav mig inte. Jag fortsatte att hålla käften och bönerna blev bara fler och fler och tillslut gick jag med på att prata. Helt plötsligt blev det bra stämning igen och det var inte tråkigt att vandra i skogen längre.

Så är det nog, du kan både hata och älska mig för samma anledning men du kan fan ge dig på att skolan hade varit fett mycket tråkigare utan mig…