Take A Joke

Jag fick höra för ett litet tag sen att en gammal klasskompis hade dött i en olycka.. igen! Blev helt stumm, visste inte vad jag skulle säga. Jag  vet inte heller riktigt vad jag ska skriva här just nu. Det känns fuckt up att få veta att min första riktiga vän har nyss dött. Ja, han var min första riktiga vänn även om vi sedan gled ifrån varandra rätt rejält.

Jag kommer ihåg allt skit som vi gjorde. Kastade sudd på läraren, kletade ut smör på alla dörrhandtag som fanns på skolan, jävlades med folk. Och hur ska jag kunna glömma alla gånger som du flabbade åt mig och min underabara svenska!? Det är sjukt att jag lärde mig mer svenska av dig än från själva lektionerna, jag måste nog tacka dig för det. Det finns sjukt många härliga minnen, som t.ex när jag fick låna ett Pokemonkort av dig och i slutet av dagen hade jag lika många som du. Eller när vi kastade upp folks skor uppe i takluckorna, fröken blev riktigt förbannad på oss. Samma sak hände när du tände en fet brasa bakom skolan under en rast. Jag kan inte låta bli att le när jag tänker tillbaks men det bevisar bara hur roligt vi hade. Jag vet inte vad jag ska skriva mer, känns konstigt eftersom det finns hur mycket som helst att skriva men jag kan bara inte få ut det i ord....  Vila i frid!